Vad innebär strandskyddet?
Strandskyddet begränsar alla former av byggnader, förberedelser av byggnader och åtgärder som väsentligt förändrar levnadsvillkoren för djur och växter. Regeln är att 100 meter in mot landet och 100 meter ut i vattnet (mätt från normalt vattentillstånd och från botten till ytan) behöver man bli undantagen lagen (få dispens) från kommunen för att bygga. Strandskyddet kan utökas till 300 meter i vardera riktning.
Dispens gäller två år fram tills det att byggnationen påbörjas och fem år tills den avslutas och kan ges på flera olika grunder. Generellt kan dessa grunder delas in i tre olika delar: tillstånd som man har rätt till enligt lag, strandskydd som upphävts av länsstyrelsen och dispens som ges av kommunen.
Tillstånd som man har rätt till enligt lag
Undantagen som ges från strandskyddets restriktioner rör byggnader som för sin funktion måste ligga bredvid vatten och som främjar något av följande intressen:
- Skogsbruk.
- Fiske.
- Jordbruk.
- Renskötsel (samer är de enda i Sverige som får ägna sig åt renskötsel).
Regeringen och kommunerna har också rätt att upphäva strandskyddet för att bygga planerade vägar och järnvägar. Dessa ska följa andra föreskrifter från väglagen respektive lagen om byggande av järnväg.
Strandskydd som upphävts av länsstyrelsen
Länsstyrelsen ska representera regeringen i landstingen och ansvarade för samtliga dispenser fram till 2009, då kommunerna tog över ansvaret. De (länsstyrelsen) kan fortfarande upphäva dispenser som anses felaktiga, men det sker väldigt sällan. Länsstyrelsen ansvarar fortfarande för dispenser på vissa platser såsom områden kring vägar och järnvägar, alla nationalparker och de flesta naturreservat.
Länsstyrelsen har rätt att upphäva strandskyddet för ett visst område om det uppfyller en eller flera av kriterierna nedan. Att kriterierna uppfylls innebär emellertid inte att länsstyrelsen har upphävt strandskyddet eller att de har några sådana skyldigheter.
Strandskyddet kan upphävas om:
- Vattendraget som orsakar strandskyddet är så pass litet att det inte nödvändigtvis innefattas av strandskyddet. För att detta ska ske behöver vattendraget antingen vara mindre än (eller omkring) en hektar eller mindre än (eller omkring) två meter brett.
- Området innefattas i en detaljplan för allmän väg, järnväg eller militäranläggning.
- Strandskyddets syften har redan slutat vara relevanta för området. Den enskilt viktigaste faktorn för att det kriteriet ska uppnås är att allemansrätten inte längre gäller på området. Ett exempel kan vara en privat tomt.
Dispens som ges av kommunen
När kommuner ger dispens görs det på anledning av särskilda skäl, vilket är benämningen det har i lagboken. Anledningar för särskilda skäl bedöms utifrån följande kriterier:
- Om det finns någon form av väg, järnväg eller annan byggnad som utgör en tydlig skiljelinje från strandkanten. Den skiljelinjen måste även separera ekosystemen från varandra.
- Om byggnaden måste ligga vid vattnet.
- Om expanderande inte kan ske utanför vattnet.
- Om området inte är relevant för strandlinjens funktion (samma som sista kriteriet under rubrik ”Strandskydd som upphävts av länsstyrelsen”).
Det finns två fler skäl där undantag kan göras för att tjäna allmänna intressen. Det är förmodligen de kriterierna som bemötts av mest kritik då de dels kan (och även har) tolkas väldigt godtyckligt och dels att de till skillnad från de andra kriterierna är riktade så att de missgynnar enskilda individer gentemot företag. Anledningen till det är att ”allmänna intressen” kräver att insatserna gynnar stora grupper människor.
Utöver dessa kriterier kan tillstånd även beviljas om byggnaden/utbyggnaden är så begränsad att den inte påverkar strandskyddet. Så en enskild individ kan exempelvis bygga en koja i ett träd, men om den vill ha en brygga behöver den söka dispens.